Schlagerskvaller - Efter Göteborg och Inför Ö-vik

Jag vet att det är måndag och ny schlagervecka…men tillskillnad från för en vecka sedan så känns det inte riktigt lika viktigt att sätta punkt och titta framåt riktigt ännu. Här kommer därför lite bilder och noteringar från efterfesten på hotell Opalen i lördagsnatt/söndagsmorse (R1s dito hittar ni som vanligt här):

♥ Efterfestens dansgolvs-slag slutade oavgjort mellan Cosmo4s What’s Your Name och Regina Lunds Rainbow Star. Regina lyckades under sin korta session på festen (rejält sjuk och i illröd mysdress) vara den enda som kunde stjäla lite ljus från Ola Salo och dessutom framföra hela sitt nummer (med dansare och allt) i en komprimerad version. Cosmo4 var å andra sidan på golvet hela kvällen och var supersnygga där de öste så det stod härliga till.

♥ Att bli Årets Homo på Gaygalan verkar tydligen ge en direktbiljett till Melodifestivalens efterfest. Radio-Roger, Magnus Carlsson och Peter Jöback trängdes alla i vimlet. På tisdag får vi veta om Idol-Cissi, Lena Einhorn eller Andreas Carlgren kan förväntas dyka upp nästa vecka (att Magnus Carlsson och Christer Björkman gör det även om de inte vinner är ju minst sagt troligt).

♥ Johan Radomir var väldigt imponerad av schlagerbloggarnas vunna förmögenhet från Svenska Spel.

♥ Det rosa schlagerfåret (snabb omdöpt av undertecknad till Kåsmo-Fåret efter femteplatsbrudarna…vi var ju trots allt i Göteborg) syntes i händerna på ganska många under kvällen. Ibland var det hos Jessica Andersson och ibland hos Sonja och Richard Engfors. Bland andra. Öppnade man Kåsmo-Fåret så låg där lägligt nog ett snapsglas.

♥ Bara så vi reder ut det en gång för alla: INGEN på festen var nere eller kände sig som en förlorare. Regina var mest besviken på sig själv och sin röst (men blev glad av att höra att hon vunnit bögarna och Eurovisionfansens interna omröstningar på nätet) och Jessica Andersson kan ha varit den gladaste Andra Chansare man sett (och hon var helt överlycklig över Maries genombrott).

♥ Ola Salo är en vandrande löpsedel – skicka honom till Helsingfors genast. Han är dessutom en fantastisk DJ (hans stund i DJ-båset med grym 50/60talsrock och pop var sjukt rolig) och förmodligen den bästa hur-man-ser-till-att-få-drag-i-en-fest som Melodifestivalen skådat. Jag njuter fortfarande av minnet av hans framförande av mina favoritlåt-all-time It Takes a Fool to Remain Sane framåt småtimmarna.

♥ Kristian Luuk är en jäkligt trevlig och jordnära snubbe upptäckte jag när R1 snackade med honom (jag observerade mest allting tre steg bakom min "handledare" hela kvällen…lite fånigt…men som förstagångsdeltagare som INTE just vunnit en finalplats till Globen så är man rätt borta) och han sken som en sol när min nyrika vän pröjsade hans drinkar.

♥ Första gången är The Worrying Kind en liten besvikelse för ett The Ark-fan. Tredje gången är den en succé. Efter fem dagars idogt lyssnande är det världens bästa låt.

♥ Familjelyckan bland våra kändisar är inte alltid en dans på rosor märkte jag när jag tyckte mig se en kändis fälla tårar efter ett gräl med sin respektive under natten. De verkade dock bli vänner snabbt igen för efter en stund var de lika oskiljaktiga som alltid.

♥ Mitt under värsta trycket på dansgolvet sågs Anne-Lie Rydé slita upp sin tröja och visa brösten (i och för sig väl täckta av en snygg BH) för ingen mindre än Peter Jöback. Hade jag fått fram kameran hade jag kämpat med mig själv om vilken schlagerpassande text den bilden borde fått: En Sensation! eller Säg Att Du Har Ångrat Dig!

♥ Kalla mig gärna blödig, men jag kan fortfarande få tårar i ögonen av Trying to Recall – och det har inget med Carolagenombrottet i lördags att göra; det har hänt sedan första gången jag hörde låten. Bara för att kvällstidningskrönikörer inte kan skilja en världshit som träffar rakt i hjärtat från en Tommy Nilsson-ballad (och därför lägger hela framgången på "succésagan") och omusikaliska bloggare inte kan skilja en nervöst spröd ballad med känsla från…tja…Carola så betyder det inte att Marie Lindberg hade gått vidare med vad som helst i lördags. Allt hänger på låten…och den håller rakt igenom.

♥ Synd för er nyfikna att jag inte är så skvallrig att jag avslöjar vem som skrek att han skulle döda vem på efterfesten i Christer Björkmans hotellrum… Är fortfarande förvånad över hur många som fick plats i det lilla rummet – och hur folk som inte är bjudna helt ogenerat kan vandra in på någon annans hotellrum som om det var öppet hus.

♥ Jag lyckades dela pissoir med Rob…eller Raz…vilket är berömvärt för någon som alltid behöver låsa in sig och vara ensam vid toalettbesök. Jag lyckades också undvika att skälla på honom för Jessicas bleka dussindisco. Kanske ännu mera berömvärt.

Jag vet inte om jag kommer lyckas, men för en stund lämnar vi nu Göteborg och ställer in siktet på Ö-vik. Under min tid i schlagerland har jag lyckats pressa fram följande rykten om vad vi har att vänta oss: Magnus Carlsson verkar ha fått sin bästa låt någonsin i Melodifestivalsammanhang (som doftar både A-ha och Elton John) och alla undrar hur hans framträdande och kläder är…ska han göra en Jessica 2006 eller en Nanne 2005? Nanne själv ryktas ha en klassisk Nannelåt…men som är sämre än Håll Om Mig och kanske därför gör folk besvikna? Sebastian är Sebastian…vilket kanske inte är så "Melodifestivaldirekt". Sonja har en vacker ballad…men vill vi har flera ballader i Globen nu? Och så ligger det stora bögförväntningar på nästa veckas Kempedisco framförd av smågodiset Måns.

Jag kan knappt vänta…