The Attic feat. Therese

Therese och The Attic har en sån där låt som sammanfattar en Absolute Dance-platta på tre minuter. Det är dansmusik som dunkar och bultar och aldrig griper tag. Sånt som brukar vara soundtrack till när barbröstade muskelbögar skakar rumpa vid poolkanten i Miami eller Sydney. Alla snackar om att det här är sommarens stora danshit, men det köper jag inte. Visst, det blir en given gayfavvo på klubbar ute i Europa där dom gillar housedivor som sjunger anonyma klubbhits, men nån stor hit här blir det icke. Therese sjunger visserligen snorbra och gör ett snajdigt nummer, och när hon snurrar på en stor cd-skiva är det schlagerkoreografi av den bättre sorten. Men låten är chanslös.