R2s Rapport från Schlagersoffan v4 (sju)

Äntligen fick jag tummen ur och kunde få ned förra helgens sista rapport från schlagersoffan på pränt. veckorna går ju så fort numera att de flesta redan glömt bort att vi var i Gävle i lördags och redan har siktet helt instället på Nyköping. Men själv är jag inte riktigt där ännu...

Christer Björkman var i år nominerad som Årets Homo på QX Gaygala på grund av sina insatser i Melodifestivalen. Vänj dig lite vid den tanken medan jag reflekterar lite över helgens tävling, så lovar jag återkomma med en poäng kring det i slutet!

Detta var alltså den deltävling som Aftonbladet utnämnt till den stora "Plagiatfestivalen" och nedan kan ni jämföra helgens låt med Aftonbladets original listade HÄR. Kate Ryan någon? Det var väl hon som gjorde Bailando? Hahahaha.

Men, men...vad ska man nu säga om helgen? På ett sätt var väl kvällens stora skräll inte SÅ chockerande som kvällstidningarna ville att det ska låta som efteråt (vi visste ju vilka fem som skulle vidare...och två av dem hade ju låtar som var sämre än sina tidigare hits/bidrag...och den tredje var en transa som sjöng en Nina&Kim-bögighet om att slå apan...så här i skrift och med litet perspektiv är det ju inte direkt Marie Lindberg-klass på det avancemanget) men samtidigt videhåller jag att vi pratar 98% artist, 1% kameraarbete och 1% låt i Sarah Dawn Finers fall. Låten börjar gudomligt...absolut...men sedan försvinner den bara ut i ingenting. Nada. Samtidigt skulle Sarah förmodligen gått vidare med MissMatch låt från förra veckan om hon fått stå still med en enda kamera och bara sjuuuuunga till den också. I min värld är det absolut inte Tommy Nilsson-klass på detta avancemang...men jag kan inte låta bli att reflektera lite över att det i Sveriges största musiktävling fortfarande går att vinna en delfinal för att man kan sjunga... Är det verkligen så illa ställt?



Andreas Johnson kan jag inte säga så mycket om. Jag har gått ifrån att tycka låten var en besvikelse, till att gilla dess Springsteen/Glory Days-kvalitéer...och sedan vidare till att tröttna på den igen. Nåväl. Genomgående sedan i november har jag åtminstone fattat att den skulle bli livsfarlig, och om jag inte missat något helt så bör det stå mellan Mr Johnson, Mr Zelmerlöw och Mr Salo om två veckor. Men det får vi snacka om senare. Att Andreas skulle gå vidare i lördags var det iallafall aldrig någon tvekan om...

♥
Bette Midler eller Andreas Johnson?

...även om jag personligen tycker det var sorgligt att det skedde på bekostnad av After Darks onanischlager. Lasse Holm-fiaskot Ciao Ciao Italias kärleksbarn med Village Peoples Go West hade för min del gott kunnat få lätta upp ett balladtungt finalfält, trots att jag samtidigt självklart inte sett den som slutsegrare. Men det måste få finnas plats för lite snygga shownummer också, och jag är övertygad om att inte pressen hade kört runkspåret så stenhårt så hade folk fnissat lite lät och skickat den till Andra Chansen. Nu uppfattades den genialt skrivna med-blinken-i-ögat-texten bara som plump...och förresten....ser inte fru Lindarw numera ut mer som en skämtversion av Siw Malmqvist än en snygg kvinna?

♥
Village People eller After Dark?

Jag har länge misstänkt att Magnus Uggla inte är så stor längre som alla tror... Man fnissar åt hans texter när de går på P4, men man tänker samtidigt att han bara gör samma sak om-och-om-och-om igen...och i lördags gjorde han det igen! Jag får erkänna att jag tycker låten växer lite efter att man har haft den som ett häftplåster i skallen en hel helg, att numret är roligt och att jag faktiskt gillar refrängen, den nästan klyschiga höjningen och slutet på alltihopa. Men (och det kan vara säsongens största MEN): Oh-ohh-ohh-biten tar död på allt det där, och Andra Chansen var helt rättvist i min värd.

♥
Nina & Kim eller Uggla?

Å så Sanna. Sanna, Sanna. Bromöllas stolthet är nästan adopterad av oss Blekingar då samhället ligger på gränsen mellan Skåne och Blekinge och jag vill så gärna tycka om den här låten. Sanningen är att jag först var besviken...sedan var helt på 100% under programmmet, tyckte Sanna var grym (och låten också) och röstade en hel del – och så nu efteråt orkar jag knappt höra den i iPoden igen. Hm. Jag behöver se Sanna göra låten live för att förstå varför hon ska få mina Andra Chansenpengar tror jag...

♥
Carola eller Sanna Nielsen?

Caroline af Ugglas och Emilé Azar fick tillsammans med (mitt schlagergängs absoluta favorit) Verona vara helgens utbud av "vi vet att ni hamnar under strecket och bryr oss knappt om hur", och Ugglas gick segrande ur den striden och vann en sjätteplats (förmodligen mycket på grund av sitt eviga flängande under hösten och vintern i Så Ska Det Låta, På Spåret, Sing-a-Long och alla radioprogram som sänds den här säsongen i alla kanaler) - trots en repetitiv låt, en förkylningsskadad röst och ett kroppsspråk som hämtat från en bajsnödig mim-elev. Emilé Azar har jag redan förträngt – mycket på grund av det otroligt pinsamma abortskämtet han kläckte ur sig hos Björkman. Pinsamt! Emilé Azar utnämns härmed till MFs största skämskuddeögonblick sedan svenska folket röstade Martin Stenmarck till Eurovision.

♥
Westlife eller Emilé Azar?

Verona utnämner jag däremot till Årets Günther – och det mina vänner det är något positivt när man pratar Melodifestival i min bok. Jag älskade Like Fire Tonight (låten som tydligen dödade karaktären Günther helt, eller vart tog han vägen?) och precis som den så känns La Musica som en kommande sommarhit som borde släppas igen i slutet på maj (och som definitivt kommer dyka upp på min årliga Midsommarskiva med kul musik från innevarande år). Stort plus för Veronas ambition att satsa på att vara mera gullig än Slitz-sexig också!

♥
Kate Ryan eller Verona?

Det var det – och då har vi hört alla 32 låtarna också. Så fort jag och min bloggkollega får tid ska vi väl försöka få till en gemensam rangordning på årets alla låtar också, samt fundera lite över Andra Chansen (där R1 såklart finns på plats).

...å så tillbaka till Chrille Björkman då. Mannen som i år nominerades till Årets Homo för sina insatser för Melodifestivalen – insatser som jag verkligen inte tror går att överskatta. Jag är övertygad om att C.B är nyckeln till framgången bakom vad som nu är ett av Sveriges absolut största varumärken inom musik, och SVTs absoluta flaggskepp, och självklart skall den mannen hyllas... MEN (kan man skriva så numera utan att känna sig som snubben i Let’s Dance?) samtidigt har han i stort sett lyckats avhomofiera hela tillställningen om man ser till de låtar som man fördomsfullt – men ofta sanningsenligt – skulle anta går bäst hem hos bögarna (det räcker bara att kolla vilka låtar som varje vecka röstas fram som delfinalensfavoriter på Qruiser).

Låtar som (Åh) När Ni Tar Saken i Egna Händer, Rainbow Star, Live Forever, Move och The Arrival är alla utslagna och Sannas praktschlager och Jessicas disco trängs i Andra Chansen (vilket nästan är ett ännu sämre bögfacit än förra året när Sonja/Sandra/Jessica kom på sina klassiska femteplatser) och på väg mot seger är mera gitarrbaserad heteromusik (ja, ja...har jag redan styrt in på stereotyper så kan jag väl lika gärna fortsätta...broaden your minds when I’m narrowing mine) med Sebastian, The Ark och Andreas Johnson eller 80talsnostalgi (Anna Book och Tommy Nilsson). Ensam kvar står Måns som får fylla kvoten som både bögarnas favoritlåt och favoritkille...

Vad vill jag säga med detta då? Tja. Inte mycket. Själv älskar jag både The Ark och Måns och skulle kunna leva med att Andreas vann...och jag är helt klart medveten om att festivalen tvingades byta inriktning runt 2000 för att överleva...
...men jag är däremot tveksam till om det inte är en utnämning som Årets Hetero som allas vår Christer Björkman skall nomineras till nästa år?